.
Vi inleder med att se hur konstnärernas och ortsbornas
världar beskrivs för Skagen:
***
Texttavlor i Skagenmuséet (fritt översatt):
Konstnärerna och skagenbornas världar var vida
åtskilda, även om skagenmålarna gav intryck av att de stod på
särdeles vänskaplig fot med modellerna. Konstnärerna målade sig
inte ihop med skagenborna. Detta hade ödelagt bilden av Skagen som
orörd plats, vilket de ville framställa i sina verk. Skagenbornas
hem och konstnärernas hem visar två skilda miljöer.
I de många bilder som skagenmålarna
producerade av skagenborna skildras dessa mer som karaktärer än som
individer. Under slutet av 1800-talet började konstnärer skildra
utslitna fall av människor bland bönder och fiskarbefolkning.
Realismen, som blev en rörelse inom såväl litteratur som bildkonst,
var ett uttryck för social indignation. Under perioden fanns också
en allmän fascination av så kallade primitiva, ociviliserade
befolkningar. Man reste ut i världen för att finna urbefolkningen. I
flera av Europas konstnärskolonier skildras lokala befolkningens
arbete och seder eftersom detta representerade en värld på väg att
försvinna.
***
Tidningsartikel om Arkens konstmuseum söder
om Köpenhamn:
Arkens ambition är att visa Skagenmålarna ”i
nytt ljus”. Museets chef Christian Gether har sagt att han vill att
Arken ska fungera som ett ”modernt reflektionsrum” som en del av
”samhällets upplysningsprojekt gentemot medborgarna”. Det
innebär en kritisk genomlysning av Skagenmålarna, vars verk
betraktas och kommenteras utifrån vår tids erfarenhet.
Idyllen spricker. Rejält.
Målningarna är inte är vad de utger sig för att vara. De är inte
heller alltid gjorda på plats med palett och staffli för att fånga
det skiftande ljusets nyanser.
Skagenljus – vaddå?
Skagenmålarnas verk hör till den danska
konstens ”nationalskatter”. De har länge uppfattats som
autentiska bilder från epoken före första världskriget.
Gruppen inspirerades av fransk konst, realism och naturalism, mycket
via Georg Brandes. Man övergav Guldålderns ängsliga ateljémåleri
för ett ”realistiskt” friluftsmåleri, genomflödat av det
speciella ljuset på Jyllands nordspets.
Motivkretsarna är i huvudsak två. Den ena består av miljöer från
målarkollektivets eget glada bohemiska liv, den andra skildrar
Skagenfiskarna och deras familjer.
Det är två skilda världar. Inte på en enda målning finns en
Skagenmålare och en Skagenfiskare tillsammans.
Konstnärerna använde fiskarna som modeller.
På Michael Anchers ”Skall han rida ut stormen?” (1879) följer
tolv fiskare med blicken en fiskebåt som är nära att förlisa. De
tolv männen i sina arbetskläder fick posera många timmar för
målningen, regisserad som en teatertablå i ett ödesdrama.
Fiskarna med grovhuggna drag skildras i denna och andra målningar som
ett slags primitiv och ursprunglig befolkning, i ständig kamp med
naturen för sin överlevnad. De avbildas ofta i oväder, under
gråtunga himlar, utlämnade åt stormars godtycke, i kamp med
elementens raseri.
Målarna själva framställde sig som fria konstnärssjälar. Deras
kulturradikala och självständiga kvinnor poserade i långa vita
klänningar på stranden. När Skagenmålarna skildrar sin egen värld
är himlen sommarfager, solen skiner över fria människors
bekymmerslösa sommardagar.
Medan fiskarna trötta efter dagens slit pustar ut med en pilsner
på krogen skålar konstnärsbohemerna med dyrare drycker i glasen.
På bordet i ”Hip hip hurra!” står sex buteljer champagne.
Anna Anchers målningar är annorlunda, kanske
därför att hon växt upp i Skagen. Hennes förtrogenhet med sina
modeller är en annan än kamraternas, som när hon i ”Syende
fiskarflicka” avbildar en kvinna i hennes hem.
Pedagogiskt nära den syende fiskarflickan hänger på Arken en
målning av Michael Ancher, som visar ”Anna Ancher i syrummet”, i
en borgerlig interiör. Medan fiskarflickan syr eller lagar kläder
sitter Anna och broderar, fiskarflickans nödvändiga arbete
kontrasterar mot Annas tidsfördriv.
Det handlar förstås om klass. De aristokratiska välbärgade
konstnärsbohemerna och Skagenfiskarna skiljs åt av avgrundsaktiga
klasskillnader.
När Michael Ancher målar ”Fyra fiskare vid en båt på Skagens
strand” finns en båt som en barriär mellan fiskarna och
betraktaren och man har ingen ögonkontakt. De här fiskarna är
objekt och vad som i ett kolonialt sammanhang skulle ha kallats ӊdla
vildar”.
Vi föreställer oss Skagenmålarna i arbete med
staffli i miljön. Oftast var det inte alls så. Decennierna före det
första världskriget var tiden för fotografins genombrott och många
av Skagenmålarnas bilder är gjorda efter fotografisk förlaga. De
är hårt beskurna och fångar – med lite hjälp av Kodak – en
flyktig ögonblickskänsla.
Målningarna är inga snapshots utan bilder framtagna under år av
arbete med ett fotografi som förlaga.
Michael Anchers ”Ved frokostbordet” (1888) kan jämföras med ett
fotografi vännen P S Krøyer tagit och som i många avseenden är en
exakt förlaga till målningen, även om några personer är utbytta.
Också ”Hip, hip, Hurra. Konstnärsfest på Skagen” är gjord
efter fotografisk förlaga. Fotot togs 1884. Målningen blev färdig
1888 och vann året därpå pris på världsutställningen i Paris.
***
Så var det i Skagen. Finns det något som pekar på att detsamma gällde för
sommarbesökare respektive ortsbor på Ljugarn? Se nästa sida!
Läs mera!
